Varför dokumentera ortnamn?
|
|
Termen smånamn
betyder att platsens namn är känt av en liten skara brukare
och det kan röra sig om namn på skogspartier,
inägonamn, backar, grindstolpar, stenbumlingar mm, men också
namn i tätorter. Ofta kan namnen säga mycket om forna tiders
seder och bruk: hur man brukat och sett på marken, vem som
ägt den, folktro och mycket mera. De är helt enkelt en viktig
del av det immateriella kulturarvet som till viss del aldrig
gåtts igenom, men som har mycket att berätta. De
senaste stora systematiska ”namninsamlingarna” gjordes på
1930/40-talen. En del av namnen som samlades in var gammalmodiga redan
då. Många av dem har ändrats i uttal, platser har
fått nya namn, i vissa fall kan uttal ha ändrats.
Därför anordnade Ortnamnssällskapet, Institutet för
språk och folkminnen samt Seminariet för nordisk
namnforskning en tvådagarsutbildning i just ortnamnsdokumentation
i samarbete med Sveriges hembygdsförbund. Dokumentation av
ortnamn är samhällsnyttigt, det kan hjälpa till att
lösa tvister om vad platser ska heta, hur de ska stavas och
dessutom är det roligt. Men få uppteckningar kommer in till
Institutet för språk och folkminnen för arkivering
vilket gör det angeläget att ta upp arbetet. Att
samla in ortnamn är inte komplicerat. I princip handlar det om att
tala med människor som känner sin bygd väl och
låta dem berätta vad platser heter och hur de uttalas. Detta
görs på ett systematiskt sätt så att alla
uppgifter kommer med, t ex vem som samlat in uppgiften, var platsen
ligger mm. Dessa platser förs in på en karta och alltsammans
skickas vidare till arkiven som finns i både Uppsala och Lund. Ta
gärna och titta in på Skånsk ortnamnsdatabas, som
tillhandahålls av Institutet för språk och folkminnen.
Finns intresset att arbeta med
ortnamnsdokumentation i er förening? |